Idag skickade vi ut en inbjudan med snigelpost till alla hittills anmälda konfirmander. För den som är otålig och inte orkar vänta på brevbäraren kan ni även ladda ner inbjudan här på hemsidan.

Samlingslokal för träffen blir på Åsgatan 15 i Falun.

Ni som kommer i bil – läs detta för att hitta bästa parkeringen!

Vi ser fram emot att träffa er!

Yes!

Två av årets succéledare, Martin och Maccan har nu meddelat att de vill vara med och jobba även under 2013! Fyllda med inspiration efter årets läger meddelar båda att de vill vara med och utveckla och stärka Konfirmation Sälen vidare.

Kanonkul!

Se mer på ledarsidan.

Martin – en lugn kille med stort hjärta

Med Maccan i närheten blir det sällan tråkigt…

Ronja Björklund från Bjursås var en av deltagarna på Konfirmation Sälen 2012. I Bjursås OK´s klubbtidning fick Ronja i uppgift att berätta om hennes upplevelse av sommarens läger. Snäll som hon är låter hon även alla oss andra ta del av hennes text! 

Text av Ronja Björklund:

“Under 3 veckor bodde jag och 26 andra blivande konfirmander i timmer byn i sälen i Lindvallen. Vi tränade, läste konfa-läsning och hoppade allmänt omkring i regnet, både på fjället och i skogen.

Första dagen på lägret startade redan innan många av oss haft sin skolavslutning, tisdagen den 12 juni klockan 14:00 samlades vi i Falun för att få springa sprint kval banan från EM och höra lite om YA-gymnasium, då det ska startas en orienterings profil där till hösten. Efter det var det buss upp till sälen och sedan var allt igång.

En vanlig dag på lägret kunde se ut ungefär så här:

Väckning: 07:30

Morgongympa: 07:40

Frukost: 08:00

Träning: 09:00

Lunch: 12:00

Konfa-läsning: 14:00

Middag: 18:00

Kvällsmässa: 19:00

Kvällssamling: 21:00

Sova: 22:00

Träningen

Vi tränade ungefär en gång om dagen under de 3 veckorna vi var där, men det blev lite mindre än 21 träningar då vi slängde in vilodagar ibland och på slutet av lägret blev det mer tid i kyrkan än i skogen då vi skulle öva inför konfirmationen.  Men annars så var det mycket trevlig träning i den fina fjäll skogen, med banor och övningar lagda på proffsnivå för vår svårighetsgrad, och oftast fanns det två olika banor som man kunde välja mellan, en lite längre och en lite kortare. Alla passen var olika, ibland momentbanor, banor med speciella syften eller bara vanliga banor, men alla passen var lika spännande då man fick uppleva häftiga skogar med riktig känsla. Vi sprang också sprint bland stugbyar då alla husen ser likadanna ut och inte helt lätta att läsa in sig på. Skogen som vi sprang i på många av träningarna var som riktig troll skog, med stora grova granar och riktigt blöta myrar och bäckar som var otrevligt stora då alternativet att hoppa över dem och undvika att bli blöt av det iskalla vattnet inte var ett alternativ så länge du inte var längdhoppare eller tre-stegare. När man skulle upp på fjället kunde man också stöta på problem då skogen precis innan kalfjället ofta består av snirkliga fjällbjörkar som växer mer på tvären än på längden, det var lätt att lägga kompass efter kartan men inte lika lätt att springa efter den i skogen.

Maten

Den mat vi fick under lägret var super god, när man kom hem från en träning och duschat var det bara att ställa sig i matkön och sleva på så mycket som man fick plats med på tallriken. Sedan äta upp det och säga som det var att det var fruktansvärt gott men sedan också fråga lite försiktigt var det var man blivit bjuden på då maten försvunnit så fort från tallriken att man inte uppfattat helt vad det var.
Till frukost fanns det alltid nybakt bröd, mysli, fil och yoghurt som man kunde ladda upp dagen med eller så valde man mitt alternativ. Gröt, sylt och mjölk. Enligt många andra så tog jag mycket mjölk, då gröten ofta blev helt täckt med en vit sjö, men jag åt upp all mjölk och fyllde ofta på 2-3 gånger varje frukost så att den vita sjön ständigt var blank innan jag var helt nöjd.

Konfa-läsningen

Vår konfirmations undervisning var inte så jätte krävande, utan vi fick lära oss lite basic så som frälsarkransen, trosbekännelsen och hur bibeln är uppbyggd. Sen så pratade vi mycket om hur man ser på saker här i livet, sorg, förlåtelse, tillit och sådana saker. Men det är aldrig fel att prata om sådana saker och så var det kul att lyssna på prästen och höra hur hon såg på allt. Vi hade inte undervisning varje dag utan det blev mer i början av lägret och sedan på slutet när vi skulle fixa allt till konfirmationen. Så det blev lagom, inte för mycket samtidigt som man fick lära sig, och tänka själv en hel del.

Morgongympan

Jag känner att den här programpunkten är värld en noggrannare förklaring, då det var något vi gjorde varje morgon och inte riktigt på det sättet man tänker sig.
Vår morgongympa stod nog för oplanerad halv fysisk aktivitet.
En morgon körde vi brännboll med en plan på 10x10m som var halvt ner i skogen halvt på grusplan och så slog vi med en halv stav istället för ett slagträ då vi varit ut i skogen och fyndat staven någon dag tidigare. Vi gjorde lite olika saker men något varje morgon och det var alltid kul att se på varandra när alla hoppade och sprang omkring helt nyvakna.

Snöåkningen

En dag lämnade vi våra trygga stugor och gick upp på fjället för att åka plastpåse på snön. Vi gick och gick uppför Märta express tills vi kom upp på fjället, då började vi gå längs med berget för att sedan komma ned i en sänka där snön låg djup. På vägen hade vi blivit utsatta för en vardaglig regnskur så våra plastpåsar som var ämnade för snöåkningen hade fått sina hål i sig redan innan vi börjat aktiviteten, för att dem fått agera som regnkläder i folks desperata försök att hålla sig torra. Vi åkte tre och tre på en stor svart plastpåse var och så åkte vi ner för hela ravinen som snön låg i. I början gick det segt men efter ett tag så gick det nästan tvärt om, lite för fort. När alla skulle köra samtidigt mot varnadra sista åket så tappade vi kontrollen på bromsen så många fortsatte att åka långt efter dem korsat mållinjen, när snön tog slut så kraschade folk in i varandra och vi låg där i ljungen lite halvt döda. Men det gick bra, dem flesta överlevde och vi kunde gå hemåt igen igenom skogen.

Vandringen

Under ett helt dygn fick vi lämna våra kära mobiler hemma i våra stugor för att vi skulle ut och vandra i vildmarken. Vi gick en hel eftermiddag för att sedan komma fram till ett vindskydd som låg precis vid en bäck i en dalgång, där tältade vi över natten och på kvällen myste vi och grillade marshmallows och korv, och sjöng sånger runt elden. Nästa dag gick vi trötta hemåt genom skogen och över fjället, för att som avslutning vandra ner i Märta express och se våra trygga stugor framför oss och drömmen om att få ta på sig ett par torra strumpor igen gjorde att man orkade dem sista metrarna.

Hela lägret

Hela lägret var super kul, med alla extra grejer vi gjorde så som snöåkningen och vandringen, och själva konfirmationen var jätte fin, när vi stod där i kyrkan och när man tänkte på våra 3 veckor som vi haft tillsammas, det var en häftig känsla. Tre veckor är också det längsta jag varit borta hemifrån men det funka fint, och det är lite häftigt vad man byter hem lätt för det blev verkligen som att vi flyttade in i våra stugor i timmerbyn. Vi hade våra bullar från Felix i frysen och allt godis som vi köpt på Ica i skåpen och våra kläder i garderoberna på våra rum. Och så märkte man att det var olika folk som bodde i olika stugor för en stuga kom på seriösa och bra regler och hade skogräns i hallen och blommor på bordet, medans vi i min stuga inte var jätte inne på att städa och vi hällde ut en hink med vatten på golvet när vi skulle moppa rent innan vi skulle lämna stugorna, så det blev väl inte alltid jätte mycket renare än innan men vi var ändå duktiga på att ta ansvar tycker jag. Det ända som var dåligt med lägret var att jag lyckades vara förkyld lite för mycket, precis som vanligt alltså… Men jag hade kul ändå och jag tycker att jag fick ut något av dem träningarna där jag gick ändå fast jag inte fick med tempot. Det som var så härligt också med att man var borta så länge med nya människor var att man verkligen lärde känna varandra, och det tycker jag man märker när man är ute på tävlingar och träffar varandra att man känner ju faktiskt folk och det är nog det roligaste.

Ronja Björklund”